Miljonprogrammet ständigt aktuellt – om debatten genom åren

Enligt Erik Stenberg finns det två huvudsakliga frågor som varit dominerande i debatten. Den första handlar om hur vi ska hantera miljonprogramshusens upprustningsbehov.

Rivningar övergav vi tack och lov som tema för ett bra tag sedan.– Rivningar övergav vi tack och lov som tema för ett bra tag sedan, men jag upplever också att gigantiska ombyggnationer för att helt förändra områdets karaktär är något som vi har lämnat bakom oss, i alla fall som modell. Inget av alternativen är ekonomiskt eller socialpolitiskt gångbart. Nu har vi landat i vad jag kallar för förstärkt underhåll. Husen behöver rustas både rent tekniskt men även underhållas med förståelse för den socioekonomiska problematik som finns. Jag tror att det är ganska få som inte ser det idag.

Erik Stenberg har själv bott tolv år i Tensta, ett av Stockholms största miljonprogramsområden.

Det andra stora debattämnet har varit ägarfrågan.

–  Låga räntor och en hög efterfrågan gjorde att ägarbilden kopplat till miljonprogramshusen förändrades under 2000-talet. Det drevs också av att en hel del försäljningar av allmännytta har gjorts. Riskkapitalbolagens ofta kortsiktiga ägarintresse har ju naturligtvis varit en stor del av diskussionen, och det har på ett sätt gjort den redan politiskt laddade bostadsfrågan ännu mer laddad.

Politiskt sprängstoff

Hur komplex bostadsfrågan kan vara blev tydligt för Erik Stenberg 2018 då Botkyrka kommun, under omfattande protester, beslutade att sälja 1 300 av allmännyttans lägenheter till en privat aktör.

Argumentet från kommunens sida var att pengarna från försäljningen var nödvändiga för att bland annat kunna finansiera upprustning av det övriga kommunägda beståndet. I samband med försäljningen blev Erik konsulterad av flera parter med olika intressen i affären.

 Jag ser inte riktigt att vi landat i en slags gemensam syn på ägarfrågan ännu.

– Det kommunala bostadsbolaget ville ha råd om husen man skulle sälja. Boende som opponerade sig mot affären kontaktade mig också utifrån sitt perspektiv. Sedan kontaktade köparen mig med samma fråga fast utifrån köparperspektivet. Jag har framför allt ett forskarintresse och lägger ingen personlig värdering i det, men det är klart att frågan om ägarskap och förvaltning är politiskt sprängstoff. Och jag ser inte riktigt att vi landat i en slags gemensam syn på ägarfrågan av miljonprogramsområden ännu. Kanske kommer vi aldrig göra det.

Tror du att ägarbilden kan förändras när ränteläget gör det mindre attraktivt för kortsiktiga aktörer att äga hus med stort behov av upprustning?

– Det är en intressant fråga. Det är mycket möjligt att vi kommer dit. Det skulle bli en slags självsanering där kortsiktigt kapital tappar intresset och det framför allt blir långsiktiga hyresvärdar kvar. Det blir spännande att följa framöver. 

Mer läsning: "Vi borde lära oss av miljonprogrammets innovationer"